Jag sätter mig på balkongen och tänder en cigarett. Det här med att bo själv är inte hälsosamt för en periodrökare. Mitt hår är nyfärgat rött, jag är nybliven arbetslös, jag har ny bank och jag kämpar febrilt för att umgås med nya människor. Allt ska vara nytt. Jag köper ny(gamla)a kläder på secondhand och inreder det som ska komma att bli mitt nya Jag. Jag bokar resa till Marocko med någon jag känt i knappt tre månader för att få komma iväg, andas en annan typ av luft och gå i en stad där ingen vet om mitt gamla Jag. Där ingen behöver veta om vad jag har i mitt bagage. I mitt förflutna. Jag flyr iväg ifrån den bilden av mig som reflekteras i andras ögon, för att få någon slags uppfattning om vem jag egentligen är. Det enda jag funderar över är vem jag ska leva med, vilka jag bryr mig om, hur jag ska leva mitt liv. Vad jag vill. Vart jag vill komma. Jagjagjag. Och mitt i allt har jag blivit ett stort jävla ego.

 

Slänger iväg ett sms till Johanna: "medis om en timme?"

Tanken av att en nattfjäril i duschen skulle vara mitt enda sociala sällskap ikväll var näst intill outhärdligt, så varför inte dricka lite tisdagsvin. Eller ramlösa för den delen. Allt för att inte vara själv.