I två dagar har jag gjort absolut ingenting och det har varit så skönt. Möblerat om i rummet, tittat på SATC, gått traumatiska prommenader i stormväder. Två dagar behövde jag. Två dagar av tomhet och av att leva i en slags trans. Vara apatisk. Känna sig kontroversiell när mamma oroligt frågar om det verkligen inte finns något jag behöver göra. Jo, klart det gör. Det gör det alltid, men när fan ska man hinna andas?

Nu är jag i alla fall på benen igen och är redo för att ta tag i mitt i-landsproblematiska liv. Till en början ska jag tydligen halloweenhänga på Sture P imorgon för tydligen står jag med på white rooms inträdeslista och tydligen - TYDLIGEN vankas det öl. Men man vet aldrig?