Vissa dagar känns det som om ingenting står på ens sida. Dagar då någon där uppe bestämt sig för att trycka på varje öm punkt, lägga krokben för varje steg man tar och förstöra allt man håller i. Idag var en sådan dag. Slask och snöfall och bitandekyla i trasiga skor. Ingenting gick som det skulle. Inte ens i närheten. Men jag hade en vän som höll mig under armen och varje gång jag snubblade till, fångade hon upp mig. Som en räddande ängel.