Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Tre nätters dansande på fyra dagar är utmattande. Igår var jag för första gången i mitt liv på Stureplan. Jag stod där i ett par svarta platådojjer, svart klänning och utsläppt rufsigt hår och hade mina fördomar om klubben och Stureplan i allmänhet. Det har jag fortfarande och jag är säker på att Stureplan inte var helt bekväm i att ha mig vinglandes över sina gator. Men med ett bra umgänge blir kvällen lyckad var den än spenderas, så jag och Stureplan tog till slut i hans och skiljdes åt kl. 3 på morgonen som vänner. Och med den insikten att jag nämnt Stureplan fem gånger i detta inlägg säger jag godnatt