Jag vet inte hur man gör när natten kommer och minutrarna känns som år och det svider i ögonen av tårar som rinner okontrollerat ner för min kind. Jag vet inte hur man gör när väggarna bara kryper närmre och närmre. Jag vet inte hur man gör för att sluta känna självförakt, för att känna något annat än hopplös och för att känna sig något annat än värdelös. Jag vet inte hur man gör när man vågar. Jag vet inte hur man gör när man är trött på att vara ensam och askkoppen på balkongen fylls på var tionde minut. Jag vet inte hur man gör. Jag vet verkligen inte hur man gör.